Östvargar

BAKGRUND

Den skandinaviska vargstammen bestod kring nyåret 2008 av i runda slängar 190 individer. Alla var avkomlingar efter två hannar och en tik, vilka kommit hit österifrån 18-25 (kollas!) år tidigare. Det säger sig självt att inaveln var betydande. Detta tog sig uttryck bl a i missbildningar och minskad storlek på valpkullarna.

Idag är alla seriösa grupperingar överens om att det är viktigt att nya gener från Finland/

/Ryssland kommer in i stammen, så att inaveln minskas.

Åndå finns det ingen källa där allmänheten kan skaffa sig en samlad bild av och hur mycket de invandrade vargarnas valpar sprider sig: hur många som dör, hur många som överlever, vart de tar vägen och hur mycket de förökar sig.

I denna avdelning av vår hemsida försöker vi råda bot på denna brist på information.

 

INLEDNING

Här kommer vi att lägga ut fakta om de vargar som från och med 2006 vandrat in i Skan-dinavien från Finland och kanske ända från Ryssland – och deras avkommor. Varför då just 2006? Jo, mellan 1990 och 2006 kom visserligen 17 vargar hit österifrån, men inte en enda av dessa reproducerade sig här – det vet man genom de intensiva DNA-analyser som gjorts och görs.

Den nya kategori av vargar som nu är under spridning i Skandinavien döper vi nu för enkelhets skull för ”östvargar”.

Vi börjar med att redovisa de individer som veterligt lever idag och som säkert tillhör denna kategori. Framöver avser vi att lägga ut information om fler kategorier av östvargar, nämli-gen om dem vi vet dött på olika sätt, och om dem som vi vet att man tappat kontakten med (dvs sådana som en gång identifierats men som man senare ej återfunnit på något sätt).

Vår avsikt är att också publicera detaljerade enskilda biografier över varenda någon gång identifierad individ i kategorin östvargar.

Informationen kommer från ”Statusrapport ulv i Skandinavia 2011-10-28”, dvs från Högskolan i Hedmark, Norge, i samarbete med Viltskadecenter, Grimsö, Sverige. Den rapporten innehåller inga uppgifter efter 30 april 2011. - Några senare uppgifter kommer direkt från Olof Liberg, Skandulv respektive Linn Svensson, Viltskadecenter.

Innan hannarna till Galven- och Kynna-reviren började få valpar i maj 2008 gällde att ”totalt i Skandinavien fastställdes ett vargbestånd på minst 166 och max 210 vargar under vintersäsongen 2007/08.” (ur Statusrapport 2007-08).

 

KARTA (lämpligen bearbetning av ”figur 2” sid 21 ur Statusrapport nov 2011. Nya symboler för reviren Idre, Idkerberget och Bålen bör läggas in. Revir 39 bör raderas eftersom den markerar Idre-tikens tillhåll innan hon flyttades.)

 

Kartan visar översiktligt var dessa vargar finns.

(? Gul prick markerar en individ som själv vandrat hit österifrån. Blå prick markerar avkommor från Galvenhannen, röd markerar avkommor från Kynna-hannen.)

 

PRESENTATIONEN

I texten presenteras individerna helt i den ordning de återfinns på kartan ungefär från norr till söder – oavsett all annan systematik.

Alla uppgifter gäller per 2011-11-30. Ändringar (rapporterade nyupptäckta respektive döda) redovisas snarast sedan vi fått uppgiften.

Blanda inte ihop individer och revir! Alla revir som nämns här utmärks förstås av att det finns en individ med ”färska östliga gener” i reviret. Ändå bör man ha klart för sig att en individ faktiskt någon gång byter revir!

 

IDENTIFIKATIONSNUMMER

Individnummer i serierna G, M respektive D är Skandulvs nummer – V-serien är den norska forskningens.

G syftar på ”genetik”. En individ vars identitet bestämts genom DNA-analys av spillning, urin, blod eller hårsäckar får ett G-nummer.

En individ som sövts, undersökts och blivit ”radiomärkt” (dvs fått ett sändarhalsband)

får ett M-nummer. Undersökningen innebär att en mängd data om individen sparas, inkl blodprov för DNA-analys och tandprov för åldersbestämning. Om den tidigare haft ett G-nummer så frångår man nu detta och använder endast M-numret. Men ett tidigare G-nummer finns förstås kvar i loggböckerna, och ger en möjlighet att följa individens historia bakåt.

D-nummer ges om eller när en individ först identifieras såsom död. Har den tidigare haft ett G- eller M-nummer får den inget D-nummer.

Alla G-, M- och D-nummer innehåller två siffergrupper: ett för årtalet och ett löpnummer gällande det året.

V-numren är en löpande serie på tre siffror utan årsangivelse.

 

KORT OM INDIVIDERNA – FRÅN NORR TILL SÖDER (per 2011-11-30)

(Vi ska komma ihåg: id-nummer på alla?)

 

Idre

Denna tik upptäcktes i november 2010 i Sjaunja naturreservat. Hon hittades i februari 2011 på gränsen mellan Jämtland och Medelpad, där hon befann sig i renbetesområde och tog ”en del” renar. Den 21 mars sövdes hon, märktes (M-11-14) och flyttades med helikopter till Kilsbergen. Hon vandrade sedan i stora bågar genom delar av Norge och stannade i maj-juni i trakten av Idre i Dalarna. Efter nya störningar på renarna har NV beslutat flytta henne igen – denna gång ihop med den hanne hon gått ihop med några månader.

 

Galven

Denne hanne upptäcktes i norra Tornedalen i december 2006. Han kallades Pessinki- vargen efter området ifråga. Via spillning och DNA-analyser kunde han följas stegvis ner till Dalarna sommaren 2007. Sedan var han ”försvunnen” tills man hösten 2008 återfann honom i ett nybildat revir nordväst om Bollnäs. Där visste man redan att det fötts en kull valpar samma vår. Han blev far till nya valpar 2009 och 2010. Hösten 2010 försvann hans tik, och veterligt har han ännu inte hittat någon ny.

Antalet valpar var veterligt 4-5 första, 6 andra och troligen 5 tredje året, dvs ungefär 16 valpar hittills. Flera av valparna är redan döda på kända sätt. Flera är märkta med halsband eller chips. Man vet att flera av hans avkommor bildat revir, par och fått egna valpar.

 

Julussa

Det har funnits vargrevir kring älven Julussa sedan 2002. Det har försvunnit många vargar, både vuxna och valpar. Vinteren 2010-2011 spårades ett nytt par, där hannen var densamme som föregående vinter, men tiken visade sig vara född i Kynnareviret med en östlig varg som far. Paret bedöms ha fått valpar 2011, men detta har ännu inte säkerställts. (VargWebbens uppgifter om Julussareviret är helt inaktuella.)

 

Homna

Reviret upptäcktes i mars-april 2010 och fick sitt namn efter byn Homna mellan Edsbyn och Voxna. Tiken dödades i skyddsjakt (tagit 2 jakthundar) i december. Den ensamme hannen är son till Galvenparet och har senare flyttat långt åt sydväst. Han rör sig nu i ett område mellan Rättvik och Svabensverk. Han märktes i januari 2011, har nummer M-11-06 och finns på VargWebben.

 

Kynna (egentligen ”Kynna 2”)

Det fanns ett vargrevir i detta område sedan 2004. Vintern 2007-08 upplöstes det reviret och ett nytt par påvisades. Tiken var född i det tidigare reviret. Det föddes troligen fem valpar våren 2008. Fadern visade sig vara en hanne som upptäckts genom spillnings-DNA funnen i Åsta i Åmot kommun redan i januari 2007. Han fick då nummer G45-09.

Våren 2009 föddes troligen åtta valpar (5 hannar o 3 tikar).

Hannen märktes i mars 2010 och fick det nya numret M-10-10. Han hade då skador i tänder och käkar (troligen efter ett omskrivet revirslagsmål nyåret 2009). Sändaren tystnade redan i oktober 2010, men han själv levde i varje fall i januari 2011.

Våren 2010 föddes minst elva valpar (DNA-identifierade) och följande vinter spårades hela åtta valpar. Två tikvalpar blev radiomärkta av Skandulv i januari och en hanvalp i mars 2011. Alla vandrade till Sverige i april samma år (Idkerberget, Ljungby resp Bålen – se nedan).

Man vet ännu inte om det fötts valpar i reviret 2011.

De tre åren 2008-10 föddes tillsammans ca 24 valpar. Två av dessa har bildat revir och fått valpar i Sverige (Gåsborn och Skugghöjden), minst en illegalt och en legalt dödad i Sverige.

 

Idkerberget

Detta är den ena av de tikvalpar som märktes i Kynnareviret i januari 2011. Hon vandrade under sommaren till södra Dalarna och rör sig nu mellan Borlänge och Grangärde. Hennes position framgår av VargWebben under rubriken ”Kynna revir”.

 

Eidskog

Tiken i Eidskogsreviret döptes före julen 2008 till Anja av privata spårare i Galvenreviret där hon föddes det året. Nummer M-09-02. (DNA-analysen utfördes tydligen efter nyåret 2009!) I maj 2009 vandrade hon västerut till Hedmark i Norge där hon började riva får. Hon flyttades i mars 2010 närmare svenska gränsen och bildade ett nytt revir där. Sändaren tystnade i maj 2010. (”Vandringsvarg” på VargWebben.) Hon fick senare sällskap av en hanne, och gemensamma revirmarkeringar påvisades i slutet av januari 2011. Löpblod registerades 7 februari. Det är f.n. osäkert om det fötts valpar 2011.

 

Skugghöjden

Reviret upptäcktes dels genom att en valpkull föddes våren 2010, dels genom spårning vintern 2010-11. Spårningen genomfördes endast före nyåret, men den visade att det fanns en familjegrupp på 4 vargar – två vuxna och två valpar. Spillnings-DNA visade att hannen var född i reviret Kynna 2. Han fick nummer G47-10. (Han bör ha fötts i den första kullen i Kynna 2, dvs våren 2008.) - Man hittade inget löpblod vintern 2010-11, och det var oklart huruvida paret fanns kvar i slutet av vintern. Det är också oklart om det fötts valpar 2011. Ingen individ i reviret har varit radiomärkt.

 

Gåsborn

Gåsborns socken/församling ligger i Värmlands län, men reviret ligger till största delen i Örebro län. En tidigare tik tycks ha försvunnit vintern 2009-10 och blivit ersatt av en ny redan i mars-april 2010. Den nya visade sig vara född i reviret Kynna 2. Vintern 2010-11 spårades fyra individer i reviret inkl det intakta föräldraparet, dvs det måste ha fötts minst två valpar våren 2010. - Löpblod hittades ända till 16 februari 2011, men man vet ännu inte om det föddes några valpar den våren. - Ingen individ i Gåsborn har varit radiomärkt.

(Tiken bör ha varit ur 2008 års kull eftersom hon kunde få valpar 2010.)

 

Riala

Hannen i detta revir kunde följas tack vare att han radiomärktes i sitt födelserevir Galven i december 2008. Han fick då nummer M-09-01. Han utvandrade i maj 2009, då han först gick mot Karlstad, men sedan vände mot öster och gick nästan spikrakt till Riala mellan Stockholm och Norrtälje. - Vintern 2009-10 registrerades ett nytt revirmarkerande par, dvs en tik hade anslutit sig till hannen. Hon blev radiomärkt i februari 2010 och gav positioner ända till våren 2011 (kollar m Henrik exakt när den slockade!). (Hannens sändare slocknade redan hösten 2010.) - Vintern 2010-11 spårades fem individer, därav ett intakt ledarpar. Löpblod hittades i januari, men det är osäkert (ännu ej konstaterat) om det föddes valpar 2011.

 

Djurskog

Uppgifterna om vargarna i detta revir i Statusrapport 2011 är förvirrande. Man uttrycker också klart att man har ofullständig information om relationerna mellan detta revir och Glaskogenreviret, som ligger strax sydost därom. I området fanns dock ett ledarpar, varav den ena(!) - oklart om hann eller tik – är avkomma till Galvenhannen. Den individen har fått nummer G12-10.

 

Bålen

Denna hanvalp blev radiomärkt (för forskning) i födelserviret Kynna 2 den 15 mars 2011. Han fick då nr M-11-12. Han bedömdes som knappt ett år gammal (dvs född 2010). Senare på våren 2011 upptäcktes han söder om Brattforsreviret vid Filipstad. Bålenhannen förekommer på VargWebben (”Kynna revir”), men senast angivna position lämnades redan 2011-09-06 kl 16. Det var knappt ett halvår efter att batteriet var färskt, och detta faktum har väckt funderingar om vad som hänt.

 

Nora

Senhösten 2010 (Liberg 110214, vintern) hittades spillning strax väster om Grimsö (alt väster om Lindesberg i trakten av Nora) i Örebro län. Det visade sig vara en hanne född i Kynna 2. Han fick nummer G12-11. Han ingick tidigare i vinter i ett par, men man vet inte om han fortfarande gör det. Löpblod påvisades 13 januari till 14 februari. Ingen av vargarna var radiomärkt. - Det är osäkert om det fötts valpar i Norareviret i 2011.

 

Kynnefjäll

Det fanns ett tidigare vargpar i detta revir. - Men vintern 2010-11 fann man att ett helt nytt par etablerat sig där. Hannen är född i Galvenreviret och har nummer G63-10. (Bör ha varit född 2008 eller möjligen 2009.)

 

 

TABELL (ovanstående i tabellform, klar 111125!)